Min lilla flicka Emily

Min älskade lilla tjej är bortsprungen sedan den 13 Januari.

Idag blir det 7:e dygnet min älskade lilla sessa varit ute ensam, rädd, kall och hungrig. Hon måste slåss mot rädslan, väder och vind som har varit fasansfull här under ett par dygn, vilda djur, tung trafik, öppet vatten hon kan ramla ner i, faran att inte veta vad som finns under snön hon trampar i, att äta för mycket snö och även bli kall invärtes, kanske arga hundar vid hus och gårdar, ja det finns så många saker som är en stor fara för henne.

Att inte kunna hitta denna lilla tjej som normalt är så glad, lycklig, social, leksen och orädd, att tänka på hur rädd hon måste ha blivit när hon plötsligt blev alldeles ensam i mörkret med alla nattliga ljud och lukter hon aldrig hört förut får mitt hjärta att brista och det gör enormt ont ända in i själen. Det finns ingen som kan förstå hur det känns när ens älskade familjemedlem försvinner så här om man inte själv varit i denna situationen och hon är bara en liten valp.

Det går inte en minut på dygnet jag inte tänker på dig Emily, jag ser dig överallt men det visar sig bara vara en sten, en kartong, en parkbänk eller något annat. Dina syskon tittar varje dag ut mot åker där du försvann som om de väntar att du skall komma när som helst, de saknar dig och vi saknar dig allihopa. Jag önskar mina tankar kunde få dig att hitta tillbaka hem och att du plötsligt stod härutanför, hoppade på fönstret och sa: öppna nu, jag är ju här.

Om någon enda människa sett min lilla sessa så snälla, snälla hör av er, försök att föreställa er att det varit ni som blivit av med den ni älskade mest, inte fick se en skymt av denna eller veta hur den mår eller var den var eller vad som hänt.

Bilderna här är tagna dagarna innan hon försvann, hjälp mig sprida vidare att vi behöver all hjälp vi kan få att hitta henne innan det är för sent. Hon kan vara var som helst, just nu väntar jag på att få se bilder om det är hon de har hittat och som nu finns i Göteborg och att jag snart har henne i min famn igen.