Loppis helgen 16-17 April 2011

Planerat loppis till denna helgen. Tvättat, diskat och rengjort så det känns som om ryggen gått av och vad händer då på första loppis dagen? Jodå, det REGNAR!

Plötsligt fick man försöka få plats och samtidigt försöka göra så att folk kunde se sakerna men det var ju inte lätt när man var tvungen att skydda kläderna för regnet och använda sig av ett tält. Inget blev som man tänkt sig men hoppas på bättre väder imorgon och fler besökare som vill köpa något, pengarna är till fortsatt sökning efter Emily så har ni inget att göra är ni välkomna hit mellan 11.00 - 16.00, annons finns i bl.a. HD.

Här är några bilder från idag. Satte upp en liten Insamlingsburk till hjälp till Emilys hittelön oxå men visst känns det bättre för mig om folk köper något för pengarna i stället så alla kan få glädje av detta.

Tummarna hålls nu för ett härligt väder imorgon och att fler hittar hit.

Emilys bröder

Justin

Micke

Nico

Marcus

Sebbe

Doris

Här är några nytagna foton av 5 av Emilys bröderoch syster Doris, inte svårt att se att de alla är syskon och Emily är lik de alla.

Ser inte skogen för alla träd

Letar och letar men det känns precis som en sa att jag ser inte skogen för alla träd, som att gå runt i cirklar hela tiden och inte hitta nya vägar, var missar jag?

Har några stycken nu som hjälper mig att gnugga de grå ännu hårdare än någonsin på olika sätt, ni är underbara som lägger er tid på oss, jag är så innerligt tacksam för att ni finns och alla ni andra som på olika sätt hjälper till.

Ni kommer alltid att för evigt ha min hjälp när och om den behövs.

Marcus

Här är en ny bild på Emilys bror Marcus, Emily har dessa färger på svans och rygg troligtvis än idag. Marcus var ljusare i själv pälsen och nosen då de var små men Emily kan vara lika ljus som han idag i pälsen.

Andra bilden är Emilys pappa och mamma, hon bär vara lite mer som sin mamma i färgen, lite mörkare alltså.

Marcus min prins

Här är en av de senaste bilderna på Emilys bror Marcus.
Min käre pojk börjar växa upp även han men ännu är han ett busdjur och älskar att klättra upp på allting.
Han älskade all snön och berget som blev när mor skottat blev hans favoritplats ute väldigt snabbt. Igår var han på väg upp för taket på garaget så den där snöhögen var inte jättebra att ha precis där, tack och lov såg jag det så jag kunde hindra honom. Tror jag lever med en apa eller bergsget eller något men det roliga är att alla syskonen älskar att klättra, lilla Emily brukade baxa mattunnan till fönstret och så stod hon uppe på den och kollade ut.

Han är en gosehund av stora mått och morgon och kvällsmyset är väldigt viktigt, faktiskt mer viktigt än att gå ut och nu är det fredag och då vankas det alltid något xtra gott OCH DET vet han, har redan börjat kolla skåpet.

Doris

Detta är senaste bilden på Emilys syster Doris som togs i Dec-2010.

Kanske även Emily har ljusnat lika mycket i ansiktet idag och har hon päls bör hon se ut ungefär så här om pälsen är välskött.

Tack snälla Camilla för att jag får låna lilla Doris som hjälp att hitta Emily

GLÖMDE!

Jag glömde en väldigt viktig del, TUSEN TACK till alla er som hjälpt mig leta, dela och sätta upp lappar, ni har alla varit guld värda och det är tack vare er som jag orkat fortsätta.

Till alla er som jag bad om hjälp en enda dag i sommras under några timmar försöka med en organiserad spaning då jag fått tips från så många människor om samma man och samma hund, hade platser där de synts och även tiden. Dåligt att ni inte kunde offra en stund för någon annan och jag bara hoppas att ni aldrig hamnar i en liknande situation och behöver hjälp själv.

Till dig som tyckte: Om vi ser dom igen så ringer vi polisen, varför gick det inte att ringa då? detta var för mer än ett halvår sedan.

Till alla er som ringt och gett fel info och till dig som då och då ringer och säger att du är helt säker på att det är Emily men inte vill blanda dig. Du säger att hon ska paras så fort hon löper vilket en afghanfröken i den åldern inte kommer att klara av, du säger att du är djurvän, du kan inte ens ta ett foto och skicka till mig, DET är dåligt och väldigt elakt att gång på gång ringa och påstå detta.

jag har varit där men inte sett något, ingen av gångerna, du vet att jag bor långt ifrån och inte kan vara där varje minut så har du inget konkret att komma med eller inte vill hjälpa till med ett foto eller ett tele samtal till polis är det bara elakt att hålla på så.

Till dig som ringde och sa att du sett annonsen på blocket men när jag frågade om du hade någon info bara svarade att: Det behåller jag för mig själv, det är ju 20.000 i hittelön, HUR ska du kunna få hittelönen om du behåller infon för dig själv?

Det ska tydligen ha varit en annons på Blocket troligtvis vecka 7, det var en am staff man såg men när man gick in i annonsen så var det en afghan i Emilys färger oxå. Ålder och färger stämmde in på Emily och den stulna Am, Staff tiken från HBG, vi försökte med hjälp av polis att få blocket att öppna den men de vägrade, krävde en del saker för att göra det, kanske vi hade kunnat få tillbaka 2 hundar.

Försökte att få tag i er som såg den men ni har aldrig svarat igen, er jag vet vem är.

Så här har det varit hela tiden i Emilys fall, jag har bara fått halv info, då är det svårt som medierna sa att hitta henne.

Igen, tack snälla alla ni som faktiskt har hjälpt mig och jag hoppas få mer hjälp nu överallt från er som är djurvänner.

fortsättning på vad som hänt under året

Väl syster Doris var inne så började jakten på att hitta de som var iväg, det var fruktansvärt att lämna den lilla Doris därinne så rädd som hon var men jag blev tvungen.

Då jag inte hittade dom så ringde jag polisen och vägverket, jag bor ju så jag har motorvägen på andra sidan åkern, är bara en kulle mellan och åt andra hållet har jag 107:an som de kör värre på än motorvägen, jag var livrädd att de skulle bli överkörda i mörkret.

Ett par tjejer hade hört på radion och frågade om jag ville ha hjälp för de kunde "svänga in om" de bodde då nedanför Hörby och då är det inte bara att svänga inom men efter nästan 2 timmar var de här och sedan stannade de med alla sina hundar här under ett par veckor och hjälpte till att leta.
Även 2 andra tjejer oxå en bra bit härifrån kom upp och hjälpte till en kväll, den ena av dom ett par gånger.

Vi provade med att låta olika hundar spåra, vi försökte ordna skall gång men med bara 4 är det ju svårt, vi spred ut oss, letade på olika ställen efter vi varit på de mest akuta platserna, ån, vägarna och vid dammarna vi har här.

Vi letade spår i snön, vi såg om och hur isen var bruten. Vi satte ut en bur utanför huset med fäll i.
Vi letade i ödehus, ett ställe trodde vi att vi hade spårat upp henne, detta var i Snuggarp så jag la ut fäll och mat där men det resulterade tyvärr bara i att jag matade rävarna där.

Jag ringde medium som redan då sa att en man har henne, inte långt hemifrån, bara några km. den ena beskrev även mannen och jag kom till en gård där jag med en gång fick en hemsk känsla i magen, den liksom bara sjönk och en tanke som for som en blixt genom mitt huvud: Hon är här, jag bara vet det.

innan jag visat bild på Emily och innan jag hann säga vilket kön säger mannen: Är HON GULD MED SVART MASK?
HUR kunde han säga det? Idag är de flesta afghaner black & Tan eller brindel, INTE hennes färg, senare sa han: jag hade en sådan för länge sedan.

2 dagar senar kom vi dit igen med hund och frågade om vi fick låta hunden spåra, han kunde ju inte säga nej men han följde efter, stannade tvärt vid ena lilla huset då min far och en annan vännina stod där.

Vi går runt en länga, kommer tillbaka och då har hela familjen kommit ut trots att de redan visste varför vi var där, fortsätter runt boningshuset, ser spår som mycket väl skulle kunna passa Emily och hunden markerar på ena sidan av källaren och markerar igen sen på samma sida uppe på kökstrappan.

Vi kunde inte göra mer än att lyssna på deras komentarer och be dom att ringa om de såg en hund springa ute, sa att hon försöker ta sig in någonstans för skydd mot väder och vind.

Alla vi fem som var där hade samma känsla, hon är här, jag ville inte köra därifrån men kunde inte göra mer. Jag sa: de flyttar henne i kväll.

Vi fick dit polis då det var flera bilar som var felreggade men de bara körde in på gården, tog en koll på bilarna och körde MEN nu blev det aktivitet där.

Vi har blivit förföljda, pappa blev omringad av 3 bilar och uttvingad ur sin egen, mannen har farit ut i luften halvt skrikandes att jag anklagar honom att ha stulit min hund vilket jag aldrig har gjort utan bara bett om hjälp att hitta min hund.

Jag har dagkikare, nattkikare, köpte en skrivare, skrivit ut massor med lappar, de har varit uppe på koloniområde, busshållplatser, dagis, frisörer, verkstäder, i arbetsbodar, kyrkor, trädstammar och överallt där en inplastad lapp kan få plats förutom i djuraffärer, vanliga affärer osv.
Jag har kontaktat, hundpensionat, kennlar, chipmärkare, vet, hundsalonger.

Jag tryckte upp stora afficher och hängde upp bl.a på INT. utst i malmö. jag fick dem efter mycket tjat att efterlysa henne i högtalarna.

inoff. utställningar hade henne i sina kataloger och/eller ropade ut det i högtalarna.

Jag tryckte upp så många lappar jag bara hann och gav dom till försäljare på utst. som de sedan la i påsen till alla som handlade.

Vi stannade bilarna och gick och tittade vad fåglarna satt och åt på, detta var hemskt. Jag t.o.m. började kolla alla sopsäckar folk slänger överallt ute.

Hon har varit i lokaltidningen och jag försökte med efterlyst men fick inte ens svar från dom. Jag har annonserat i tidningar, skrivit på olika sidor på nätet, annonserat på de sidor jag vetat om.

Vi pratade med jägarna redan från början, vägverket, banverket, el bolag, posten, taxi, vårdbolag, gatukontoret, alla på DHL har fått veta det.

jag stod och delade ut lappar till alla chaffisarna på ett av deras paus ställen, det var från alla möjliga länder.

Jag har knackat dörr efter dörr, kört mil efter mil, stannat folk jag sett överallt, visat bilder, delat ut visitkort som jag oxå lät trycka upp.

Vi översatte det på 10 olika språk, några som inte går att skriva på data då min inte har vietnamesiska och den typen av bokstäver.

Jag hade önskat att fler delade hennes efterlysning på FB hela tiden då jag har märkt att trots allt jobb så är det så många som ännu inte vet och alla har vi olika vänner så då hade det verkligen kommit ut.

jag önskar oxå att någon större tidning även ville ta upp och göra ett reportage om Emily men av någon anledning fick jag nobben av dom hela tiden.

Det enda medierna hade gemensamt var att hon är inne, de flesta sa att det var en man, nära mig och vatten var oxå en gemensam nämnare men det har oxå varit: hon är ute, hon är 100 mil upp i inlandet nedanför fjällvärlden. och så säger de att det blir svårt att få tillbaka henne, du kanske aldrig får det, du måste ha hjälp och hon längtar hem, mår inte helt bra.

Mitt fel var att inte gå ut med summan på hittelönen meddet samma men jag kunde aldrig föreställa mig att folk stal andras djur, det fanns liksom inte i min värld.

Det finns oxå en öppen grupp på FB som heter: hjälp till att hitta Emily.

Är det någon som kan komma på mer vad jag kan göra så är jag väldigt glad för det och såklart era ögon och öron.

hade jag kunnat hade jag kört runt själv till alla polis stationer coh skolor (de ungdommarna inte vet, vet ingen)
Poliserna hade behövt att ha hennes bilder i sina utsättningar för det dåliga är är att de inte sammarbetera, har suttit och ringt station efter station gång på gång i hela landet.

Har fått höra att det är vanligt att hundarna säljs till Norge då de får mer betalt där så om du har vänner i Norge och vill hjälpa mig och familjen, snälla be dom att vara observanta på om någon fick en ny hund under 2010 och framåt.

Lite av det som gjorts för att hitta vår lilla, är väldigt trött och ber om hjälp från alla nu så hon oxå kan få komma hem igen.

Lite av vad som hänt under detta året.

I början trodde jag som alla andra att Emily på något sätt tagit sig ut själv, det var närmast till hands att tro då jag aldrig hade hört att folk stal hundar.

Så här efteråt när man fortfarande är panikslagen men har lite lättare att kontrollera känslan (ibland) har jag gång på gång gått igenom allting även det som hände före försvinnandet.

Vi har oxå sett en av Emilys bilder från första utsällningen men en märklig kommenter: Kan jag ha din valp och sedan har människan gjort tummen upp till sig själv, även profilbilden är märklig hos den personen, försöker forska i detta med hjälp av några stycken samtidigt som jag försöker ha alla andra vägar öppna sidan om.

Det började efter Malmö valp där vi var och jo, det var en hel del som kom fram och berömde Emily och hennes bror men det var så mycket och det var brossans första utställning, Emilys andra så jag var koncentrerad på dom och la inte på minnet vem som var där och hur de såg ut, visste inte att jag borde gjort det.

Jag fick en väldigt obehaglig känsla av att någon stod ute i åkern, vår trädgård vetter ut mot en åker och tittade på mig och hundarna. Jag pratade med en av mina vänner Roger ölveryd och sa att nu är det färdigt med tanten, nu tror hon att det står någon i åkern MEN, vem i all världen vid sina sinnes fulla bruk står ute i en mörk, kall, våt, blåsig åker och glor på en halvgammal kärring och hennes hundar, min exakta ord den gången.

Känslan var dock så stark att jag 2 av gångerna skyndade mig in, låste, släckte lamporna och så kröp vi ihop i soffan under fönsterhöjd efter att jag DRAGIT FÖR gardinerna till ett fönster som vetter ut mot en åker, hur normalt är det?

Jag slog ifrån mig känslan, om jag bara inte gjort det, tänker mig sedan inte för när telefonen ringer kl.14.10 ungefär den 13 januari 2010 utan går in och svarar, den låg inne i köket och när jag kommer ut igen så är Emily borta, spårlöst borta.

2 av hennes bröder sprang iväg och vi kunde hela tiden följa deras spår, de hade sprungit med 15-20 cm mellanrum hela tiden så de måste ha bumpat i varandra gång på gång. dessa blev upp plockade 3 timmar senare av en kvinna i en gråbeige större kombi som otroligt nog hann ta sig nästan ända hem till mig på de få minuter det tog att prata med polis som ringde och för henne att köra från där hon sa hon plockat upp dom, idag undrar jag hur hon visste var jag bodde.

Doris som jag hade hämtat hem 5 dagar tidigare hade sprungit i en cirkel ute i åkern och när jag kallade så kom hon farande, kravlade sig upp i famnen på mig och höll sig krmapaktigt fast vid mig så jag kunde bära in henne, hon var panikslagen, varför?

Vi hittade fotspår därute från en man eller väldigt storfotad kvinna, vi såg oxå en blodfläck men inga bloddroppar, ingen päls, inga fjädrar, märkligt det oxå.