Lite av vad som hänt under detta året.

I början trodde jag som alla andra att Emily på något sätt tagit sig ut själv, det var närmast till hands att tro då jag aldrig hade hört att folk stal hundar.

Så här efteråt när man fortfarande är panikslagen men har lite lättare att kontrollera känslan (ibland) har jag gång på gång gått igenom allting även det som hände före försvinnandet.

Vi har oxå sett en av Emilys bilder från första utsällningen men en märklig kommenter: Kan jag ha din valp och sedan har människan gjort tummen upp till sig själv, även profilbilden är märklig hos den personen, försöker forska i detta med hjälp av några stycken samtidigt som jag försöker ha alla andra vägar öppna sidan om.

Det började efter Malmö valp där vi var och jo, det var en hel del som kom fram och berömde Emily och hennes bror men det var så mycket och det var brossans första utställning, Emilys andra så jag var koncentrerad på dom och la inte på minnet vem som var där och hur de såg ut, visste inte att jag borde gjort det.

Jag fick en väldigt obehaglig känsla av att någon stod ute i åkern, vår trädgård vetter ut mot en åker och tittade på mig och hundarna. Jag pratade med en av mina vänner Roger ölveryd och sa att nu är det färdigt med tanten, nu tror hon att det står någon i åkern MEN, vem i all världen vid sina sinnes fulla bruk står ute i en mörk, kall, våt, blåsig åker och glor på en halvgammal kärring och hennes hundar, min exakta ord den gången.

Känslan var dock så stark att jag 2 av gångerna skyndade mig in, låste, släckte lamporna och så kröp vi ihop i soffan under fönsterhöjd efter att jag DRAGIT FÖR gardinerna till ett fönster som vetter ut mot en åker, hur normalt är det?

Jag slog ifrån mig känslan, om jag bara inte gjort det, tänker mig sedan inte för när telefonen ringer kl.14.10 ungefär den 13 januari 2010 utan går in och svarar, den låg inne i köket och när jag kommer ut igen så är Emily borta, spårlöst borta.

2 av hennes bröder sprang iväg och vi kunde hela tiden följa deras spår, de hade sprungit med 15-20 cm mellanrum hela tiden så de måste ha bumpat i varandra gång på gång. dessa blev upp plockade 3 timmar senare av en kvinna i en gråbeige större kombi som otroligt nog hann ta sig nästan ända hem till mig på de få minuter det tog att prata med polis som ringde och för henne att köra från där hon sa hon plockat upp dom, idag undrar jag hur hon visste var jag bodde.

Doris som jag hade hämtat hem 5 dagar tidigare hade sprungit i en cirkel ute i åkern och när jag kallade så kom hon farande, kravlade sig upp i famnen på mig och höll sig krmapaktigt fast vid mig så jag kunde bära in henne, hon var panikslagen, varför?

Vi hittade fotspår därute från en man eller väldigt storfotad kvinna, vi såg oxå en blodfläck men inga bloddroppar, ingen päls, inga fjädrar, märkligt det oxå.