fortsättning på vad som hänt under året

Väl syster Doris var inne så började jakten på att hitta de som var iväg, det var fruktansvärt att lämna den lilla Doris därinne så rädd som hon var men jag blev tvungen.

Då jag inte hittade dom så ringde jag polisen och vägverket, jag bor ju så jag har motorvägen på andra sidan åkern, är bara en kulle mellan och åt andra hållet har jag 107:an som de kör värre på än motorvägen, jag var livrädd att de skulle bli överkörda i mörkret.

Ett par tjejer hade hört på radion och frågade om jag ville ha hjälp för de kunde "svänga in om" de bodde då nedanför Hörby och då är det inte bara att svänga inom men efter nästan 2 timmar var de här och sedan stannade de med alla sina hundar här under ett par veckor och hjälpte till att leta.
Även 2 andra tjejer oxå en bra bit härifrån kom upp och hjälpte till en kväll, den ena av dom ett par gånger.

Vi provade med att låta olika hundar spåra, vi försökte ordna skall gång men med bara 4 är det ju svårt, vi spred ut oss, letade på olika ställen efter vi varit på de mest akuta platserna, ån, vägarna och vid dammarna vi har här.

Vi letade spår i snön, vi såg om och hur isen var bruten. Vi satte ut en bur utanför huset med fäll i.
Vi letade i ödehus, ett ställe trodde vi att vi hade spårat upp henne, detta var i Snuggarp så jag la ut fäll och mat där men det resulterade tyvärr bara i att jag matade rävarna där.

Jag ringde medium som redan då sa att en man har henne, inte långt hemifrån, bara några km. den ena beskrev även mannen och jag kom till en gård där jag med en gång fick en hemsk känsla i magen, den liksom bara sjönk och en tanke som for som en blixt genom mitt huvud: Hon är här, jag bara vet det.

innan jag visat bild på Emily och innan jag hann säga vilket kön säger mannen: Är HON GULD MED SVART MASK?
HUR kunde han säga det? Idag är de flesta afghaner black & Tan eller brindel, INTE hennes färg, senare sa han: jag hade en sådan för länge sedan.

2 dagar senar kom vi dit igen med hund och frågade om vi fick låta hunden spåra, han kunde ju inte säga nej men han följde efter, stannade tvärt vid ena lilla huset då min far och en annan vännina stod där.

Vi går runt en länga, kommer tillbaka och då har hela familjen kommit ut trots att de redan visste varför vi var där, fortsätter runt boningshuset, ser spår som mycket väl skulle kunna passa Emily och hunden markerar på ena sidan av källaren och markerar igen sen på samma sida uppe på kökstrappan.

Vi kunde inte göra mer än att lyssna på deras komentarer och be dom att ringa om de såg en hund springa ute, sa att hon försöker ta sig in någonstans för skydd mot väder och vind.

Alla vi fem som var där hade samma känsla, hon är här, jag ville inte köra därifrån men kunde inte göra mer. Jag sa: de flyttar henne i kväll.

Vi fick dit polis då det var flera bilar som var felreggade men de bara körde in på gården, tog en koll på bilarna och körde MEN nu blev det aktivitet där.

Vi har blivit förföljda, pappa blev omringad av 3 bilar och uttvingad ur sin egen, mannen har farit ut i luften halvt skrikandes att jag anklagar honom att ha stulit min hund vilket jag aldrig har gjort utan bara bett om hjälp att hitta min hund.

Jag har dagkikare, nattkikare, köpte en skrivare, skrivit ut massor med lappar, de har varit uppe på koloniområde, busshållplatser, dagis, frisörer, verkstäder, i arbetsbodar, kyrkor, trädstammar och överallt där en inplastad lapp kan få plats förutom i djuraffärer, vanliga affärer osv.
Jag har kontaktat, hundpensionat, kennlar, chipmärkare, vet, hundsalonger.

Jag tryckte upp stora afficher och hängde upp bl.a på INT. utst i malmö. jag fick dem efter mycket tjat att efterlysa henne i högtalarna.

inoff. utställningar hade henne i sina kataloger och/eller ropade ut det i högtalarna.

Jag tryckte upp så många lappar jag bara hann och gav dom till försäljare på utst. som de sedan la i påsen till alla som handlade.

Vi stannade bilarna och gick och tittade vad fåglarna satt och åt på, detta var hemskt. Jag t.o.m. började kolla alla sopsäckar folk slänger överallt ute.

Hon har varit i lokaltidningen och jag försökte med efterlyst men fick inte ens svar från dom. Jag har annonserat i tidningar, skrivit på olika sidor på nätet, annonserat på de sidor jag vetat om.

Vi pratade med jägarna redan från början, vägverket, banverket, el bolag, posten, taxi, vårdbolag, gatukontoret, alla på DHL har fått veta det.

jag stod och delade ut lappar till alla chaffisarna på ett av deras paus ställen, det var från alla möjliga länder.

Jag har knackat dörr efter dörr, kört mil efter mil, stannat folk jag sett överallt, visat bilder, delat ut visitkort som jag oxå lät trycka upp.

Vi översatte det på 10 olika språk, några som inte går att skriva på data då min inte har vietnamesiska och den typen av bokstäver.

Jag hade önskat att fler delade hennes efterlysning på FB hela tiden då jag har märkt att trots allt jobb så är det så många som ännu inte vet och alla har vi olika vänner så då hade det verkligen kommit ut.

jag önskar oxå att någon större tidning även ville ta upp och göra ett reportage om Emily men av någon anledning fick jag nobben av dom hela tiden.

Det enda medierna hade gemensamt var att hon är inne, de flesta sa att det var en man, nära mig och vatten var oxå en gemensam nämnare men det har oxå varit: hon är ute, hon är 100 mil upp i inlandet nedanför fjällvärlden. och så säger de att det blir svårt att få tillbaka henne, du kanske aldrig får det, du måste ha hjälp och hon längtar hem, mår inte helt bra.

Mitt fel var att inte gå ut med summan på hittelönen meddet samma men jag kunde aldrig föreställa mig att folk stal andras djur, det fanns liksom inte i min värld.

Det finns oxå en öppen grupp på FB som heter: hjälp till att hitta Emily.

Är det någon som kan komma på mer vad jag kan göra så är jag väldigt glad för det och såklart era ögon och öron.

hade jag kunnat hade jag kört runt själv till alla polis stationer coh skolor (de ungdommarna inte vet, vet ingen)
Poliserna hade behövt att ha hennes bilder i sina utsättningar för det dåliga är är att de inte sammarbetera, har suttit och ringt station efter station gång på gång i hela landet.

Har fått höra att det är vanligt att hundarna säljs till Norge då de får mer betalt där så om du har vänner i Norge och vill hjälpa mig och familjen, snälla be dom att vara observanta på om någon fick en ny hund under 2010 och framåt.

Lite av det som gjorts för att hitta vår lilla, är väldigt trött och ber om hjälp från alla nu så hon oxå kan få komma hem igen.